Tungt

Igår var det långfredag och min mammas födelsedag. Jag pratade med henne i torsdags då hon berättade att pappa ligger på sjukhuset. Vi pratade om att det var skönt för honom att få komma till sjukhuset och ta en hel del prover.

Han har under en tid varit extra dålig och bett om att få komma till sjukhuset.

Älsklingen undrade om vi skulle åka och hälsa på honom i torsdags. Men jag tyckte det var försent och jag var trött o sa att vi hälsar på honom efter jag jobbat färdigt på fredag. Det var ju långfredag och jag jobbade bara till 17:00.

V följde med till mitt jobb då hon ville kika lite i affärerna. 

Jag hade börjat på min kund med folieslingor då V kommer med sin mobil och säger att pappa vill prata med dig och det är jätteviktigt.

Jag släppte det jag hade och gick ut i köket. 

Under tiden hinner jag tänka på massa hemska saker som kan ha hänt. Första tanken går ju till att det har hänt barnen något fruktansvärt.

Älsklingen säger till mig med lugn röst att jag skall ta det lungt och sätta mig ner.

Jag blir bara mer nervös och säger att han skall säga vad det är!!! 

Då berättar han att min pappa gick bort för ca en kvart sedan. 

Men herregud det kan ju inte vara sant !!! Han kan ju inte bara gå och dö, inte nu, inte på mammas födelsedag!!!

Jag skulle ju komma och hälsa på honom senare idag! 

Nej det kan inte vara sant !!!

Hela min värld rasar och jag blir sittande på köksgolvet på jobbet och bara gråter.

Sedan tänker jag på min kund som satt helt ovetande med folieslingor i håret.

Jag går in på toaletten och torkar mina tårar.

Skakar av mig känslan av oerhör stor sorg och sätter på mig en mask. Jag måste göra färdigt mitt jobb. 

Varje gång jag gick och hämtade mer folie eller blandade med blekning rann tårarna. 

Hon undrade nog vad som föregick eftersom jag var helt röd i ögonen varje gång jag kom tillbaka till henne.

När hon blev färdig så åkte jag och V till Göteborg till Sahlgrenska eftersom vi anhöriga skulle få ta farväl.

Alla var med, älsklingen är så fin då han åkte iväg och hämtade min mamma och syster. Vi möttes upp utanför och jag frågade pojkarna om dom ville följa med in? 

Det ville dom, dom ville också ta farväl av morfar. N blev så ledsen och grät jättemycket när han fick veta att hans morfar var död.

Det var spänt innan vi fick komma in men han såg så rofylld ut. Kändes skönt att få ta farväl och klappa på hans kind en sista gång.

N är väldigt känslig men visar sällan när han är ledsen men känslorna tog över när vi kom in. 

Han blev ledsen över att morfar aldrig mera skulle vakna. Att mormor skulle få vara själv.

Många tankar han nog passera hos honom.

Mamma fick också ta farväl och hon klappade honom på kinden och sa: detta var dumt gjort av dig lille vän! På min födelsedag ! Det var ingen rolig present! Men nu har du fått som du ville och jag tackar dig för alla år vi fick tillsammans! 

Ha det bra tills vi ses igen min älskade Erling !

Det kanske inte låter så fint när man läser det? Men hon sa det på ett så mjukt och fint sätt med retsamt bus mellan raderna som mamma och pappa alltid har haft till varandra.

Ett fint avsked där vi samlades och fick säga det vi ville. 

Men det är fortfarande så svårt att förstå att han inte fins mer?!