Vi såg på Bram med myror i brallan.
En väldigt fin film om att alla är olika och vissa är mer olika andra. Att framförallt få vuxna att förstå detta utan att döma.
Jag blev faktist väldigt upprörd flera gånger över hur vuxna dömmer och vill sätta in barn i fack. Bara för att barnet i fråga inte bettede sig eller uppförde sig som alla andra.
Eftersom jag har ett barn som kan kännetecknas i denna filmen har jag varit med om den förnedringen flera gånger.
Att framförallt inte vuxna människor kan förstå utan vill att barn skall vara snälla, lydiga och perfekta.
Jag vet precis hur det var att vara en av dessa barn när jag var liten.
Att hela tiden bli missförstådd, att alltid få skiten för allt, att inte kunna sitta still och att väldigt ofta känna sig totalt misslyckad.
Den där blicken man kunde få av klasskamrater eller vuxna att man typ var helt störd.
Det var bara det att min värd fungerade inte riktigt dom deras.
Nu när jag är vuxen kan jag bli riktigt arg och förbannad på andra vuxna som är helt fyrkantiga.
Barn är och kommer alltid vara barn. Något som ser fantastiskt roligt ut i huvudet kanske inte alltid blir lika bra i verkligheten?
Men barn gör sällan något för att skada någon annan och barn sprudlar av fantastisk fantasi.
Vissa mer än andra såklart och alla kan inte sitta still i 45 min!!!
Jag kan inte det fortfarande och jag är 35 idag.
Ibland önskar jag att värden kunde sluta vara så jävla fyrkantig. Då kanske man hade kunnat lösa ett och annat?!
Skönt att man har blivit vuxen och kan sätta dumma människor på plats. Men det gör ont i hjärtat att ens eget barn skall gå igenom samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar