Min pappa

Min pappa var en pappa som man var stolt över. När jag var liten så beundrade jag honom väldigt mycket. Han var bäst och kunde göra allt! Han var min hjälte! 

Det fans inget min pappa inte kunde? Kunde inte någon annans pappa det så kunde min. 

Han kunde sy, fixa med bilar, allt med huset, skog, mark, pengar mm.

Jag sa alltid när jag var liten att jag skulle gifta mig med pappa när jag blev stor. 

Han sa att det skulle vi den dagen vi blev lika gamla och månen blev en lök med glimten i ögat.

Han har alltid varit den som varit väldigt skämtsam medans han kunde vara väldigt bestämd. 

Han älskade att lura fram skratt hos en även om man var sur. Han lyckades alltid med det.

Han älskade fester och sociala sammanhang då han var otroligt social.

Han hade tre flickor i familjen men hängde aldrig läpp när han släpades runt på låååånga shoppingturer.

Han gillade och vara med och vara smakråd till oss.

Jag växte upp och trodde att alla män var såhär. 

Men upptäckte ganska snart att så var det inte! Min pappa var helt unik och hur skulle jag kunna hitta någon som skulle kunna mäta sig med honom???

Som tur var gjorde jag det jag hittade min själsfrände och min älskling blev även en av min pappas bäste vänner.

Dom fann varandra ganska fort och hade alltid spännande saker att prata om.

Det har varit svårt att se honom bli sjuk och svag. 

Min pappa som alltid varit så stark!!! 

Men hans önskan har varit att få lämna den sjuka kropp som blev hans fängelse under dom senaste åren.

Han har velat bort från allt elände och smärta. Igår fick han som han ville och det glödhet mig samtidigt som det käns väldigt svårt. 

Jag har sedan unga år lärt mig att döden är naturlig och fortsättning på något nytt.

Men det är svårt att vara den som blir kvar.

Men jag vet att han det bättre där han är nu. Han kommer vänta på den dagen vi ses igen. Berätta om alla hans nya äventyr och välkomna mig med öppna armar.

Så det är bara ett farväl tills vi ses nästa gång. 

Älskar dig fina lilla pappa för alltid.