Någon som välkomnade oss när vi kom hem i natt var ju Ludde. Åh vad han hade saknat oss och vi honom.
Han följde med oss upp och sov med oss hela natten. Sedan väckte han oss på morgonen.
Han har följt mig överallt idag och lämnar mig inte ut sikte.
Om jag har varit uppe har han varit där och när jag var nere i källaren i tvättstugan så var han där.
Det är farligt att lämna oss ur sikte just nu.
Inte ens när jag dammsög flydde han men höll sig på ett avstånd så han kunde se mig.
Så söt han är Luddelito.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar