En fråga om jag var sugen på flera barn? Om inte när visste jag att vi var färdiga?
Svaret är att jag älskar bebisar och då menar jag verkligen älskar!!!
Jag kan knappt låta bli dom och skulle kunna ha flera stycken!!!
Men det skulle inte gå ihop med verkligheten.
Vi var ju unga när våran första kom och det var otroligt tufft.
När jag tänker tillbaka vill jag nästan gråta över hur svårt vi hade det med allt.
Men skulle aldrig vilja ha någonting ogjort, samtidigt var det den svåra tuffa vägen som formade oss.
Jag vet hur det är att ha det tufft och hårt där inga snälla händer sträcktes ut.
Men inte blev vi elaka människor för det, utan människor som blivit klokare och visare på vägen.
Sex år senare bestämde vi oss för att skaffa ett syskon till våran älskade dotter.
Nu hade vi blivit lite äldre och livet var också stabilt framförallt ekonomiskt.
När barn nummer två kom in i vårat liv bestämde vi oss ganska fort för ett tredje.
Jag har alltid velat ha tre barn och jag vet inte vart det kommer ifrån men så har drömmen alltid varit.
Jag ville också ha det färdigt innan jag blev 30 år.
När tredje barnet kom kändes det komplett och man skall ju ha tid med barnen också.
Det hade inte funnits tid för ett barn till och som förälder har man alltid dåligt samvete. Man känner sig alltid otillräcklig och jag känner mig hemsk att jag jobbar så mycket som jag gör.
Jag avundas dom som har många barn att dom hinner och orkar med det.
Jag älskar alla mina tre barn lika mycket och oroar mig för alla tre lika mycket.
Det är en mammas uppgift att tjata, gnälla, älska och vara jobbig ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar