Just nu är det en jobbig period då båda bröderna bus är inne i var sin trotsålder.
Det är bråk varje kväll vid läggning och samma varje morgon.
Mitt tålamod sätts på sin spetts varje dag och jag har mycket tålamod.
Men inget kan nog göra en mer tokigt arg än just sina egna barn.
Så till slut kom dom iväg till skolan efter mycket tjatande och bråk.
Ibland undrar jag hur länge man skall orka med det här.
Måtte det snart vända och dom blir som vanligt igen.
Jag känner mig trött, sliten och som om luften gått ur mig.
Just nu har det varit som värst i ca lite mer än en månad.
När jag kom hem igen blev det lite frukost till mig framför tv 4 morgon.
Liten stund att återhämta sig.
Det var någon mer som ville ha.
Sedan var det dags att åka till Uddevalla på utvecklingssamtal för stora tjejen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar