Vänskap

Jag har funderat ett tag på vänner och riktiga
vänner.
Jag och min dotter har diskuterat detta ett antal
gånger.

Fast hon kan ju kalla vem som hels för bästis och så är
dom "bästisar" i en vecka tills någon tycker att
dom skall ha en annan bästis.

Det värsta med tjejer är nog ändå tissel, tasselet
och alla elaka komentarer som vi så gärna strör
hit och dit och vi är rätt duktiga på att frysa
ute folk också.

Jag har ju sagt ett antag gånger till min tjej att
sluta kalla alla för "bästisar" ni kan väl vara vänner?
Riktigt bra och nära vänner? Men det går in i ena örat
och ut i nästa.

Har ju förklarat för henne att riktig vännskap är när
Någon bryr sig om dig lika mycket som du bryr dig om
den.
En som aldrig sviker.
En som alltid lyssnar och förstår.
En som du kan skratta och gråta tillsammans med.
En som alltid ställer upp för dig oavsett vad.
Men det viktigaste av allt att du gör samma sak mot
den vännen som vännen gör mot dig.
Annars tröttnar vännen/vännerna och så står man där
ensam.
Man måste vårda vännskapen annars dör den.

Lyssnar gör hon och nästa dag så glömmer hon allt
men det kanske har fastnat något där inne ändå.
Man kan ju hoppas för en sak har jag ju lärt mig
att mamma hade ju faktist rätt om mycket ;)