Det är väl ingen som har kunnat undgå dom hemska bilderna på treåriga Aylan.
Bild på en död liten livlös barnkropp som spolats i land på en strand i Turkiet. Bilden gick rakt in i hjärtat på ett hjärtskärande sätt. Den har etsat sig fast på hornhinnan.
Ännu värre var det när man slog på nyheterna och fick se den stela lilla kroppen när dom bar iväg honom.
Just nu sitter jag bara och är ledsen och känner mig helt maktlös.
Det som får mig att må illa av avsky är dom som säger att vi i Sverige inte kan ta emot mer flyktingar.
Att Sverige inte kan hjälpa mer!!! Att vi måste ta hand om oss själva.
Jag blir rädd över att människor har blivit så kalla i sina hjärtan att dom väljer att vända ryggen åt allt hemskt som sker just nu.
Hur skall man kunna glömma det som pressen nyss har visat oss???
Bilder på oskyldiga barn som far illa, är hungriga, rädda, ensamma???
Dom hade önskat att detta aldrig hänt.
Dom vill inte fly till ett främmande land !
Dom hade velat vara kvar där dom är födda och med sin familj i en vacker miljö och fred.
Vi skall vara så glada att vi i Sverige inte har det så.
Visst fins det fattigdom i Sverige också och barn som far illa här med.
Det är hemskt det också och dom skall givetvis också ha hjälp.
Men vi mår inte dåligt av att hjälpa människor i nöd. Att bara sträcka ut handen tänk om det hade varit du som behövt denna hjälp?
Jag vill inte ens tänka på vad dom har varit med om och vad dom har fått bevittna.
Det går nog inte ens att sätts sig in i deras sitts.
Ikväll går mina tankar extra mycket till alla som är i nöd och behöver extra mycket styrka !!!
Jag har också skänkt pengar till insamlingen UNHCR du kan göra det du med. Smsa till nummer 72 980 skriv HAV och summan.
Tillsammans kan vi göra det lite bättre !!!